Storformatsdrömmar

Ibland känns mitt förflutna som storformatsfotograf bara som en febrig dröm. Vaga minnen av hänfördheten i början, senare en tilltagande trygghet vid process & resultat, och negativen, herregud, negativen!

Idag är det nog fem-sex år sedan jag använde kameran sist, och nio år sedan första gången. Det var en kort, men intensiv, kärlek. Jag hoppas att jag kommer hitta tillbaka till detta – men småbarnslivet sätter lite käppar i hjulet just nu.

Istället får en titta tillbaka och drömma.

Ironiskt nog har jag inte kopiera särskilt många storformatsnegativ – när jag höll på som mest intensivt i mörkrummet gjorde jag det hemma i köket. Då fanns det ett antal hundra småbildsnegativ jag ville göra printar av, och processen var inarbetad och smidig. När jag kom ifatt med de viktigaste printarna skulle det bli mer storformatsneg!

Nedan är en av få förstoringar jag hittar just nu. Tagen i Norrköping, våren 2016. Att kalla det en förstoring känns fånigt – printen är 24x30 cm, dvs, lite mer än 4 gångers förstoring från negativet!

Split grade, flertalet efterbelysningar under både låg- och högkontrastexponeringarna för att försöka hantera kontrasten. Tittar du noga ser du en helvit yta mellan båtarna, det är vattnet innan efterbelysning.

En vacker dag blir det mer.