Till slut hände det – jag tappade min kamera i golvet en gång för mycket. Något gick sönder, och jag kan inte längre ta bilder med den. Det är dags att summera kamerans gärning.
…och herregud, vilket liv! Genom dagar & nätter, ljus & mörker, ute på hav & upp på berg. 11,5 år tillsammans.
Bildbanken går inte att summera i några enstaka bilder, men jag gör ändå ett taffligt försök nedan, baserat på en loj genomgång av mitt flickr-flöde.
Bilden nedan har drygt 10000 besökare och fick mer uppmärksamhet än vanligt när jag laddade upp den. Det är bara ett snabbt taget kort, jag använde en vidvinkel (20 mm) för att få med mannen utan att göra det alldeles uppenbart, vilket kanske märks på hans blick.
Från en liten bildserie vars arbetsnamn var Decembermörker. Såhär i efterhand tycker jag inte bilden riktigt hör hemma i serien, dock gillar jag att den känns något obesvarad, men samtidigt estetiskt tilltalande.
Vi vakade en natt i Gällivare, av alla ställen. Jag hoppas att bilden är allmängiltig nog för att hålla för andra än mig och min familj.
Ett vykort. Dagen innan hade vi vandrat upp på Kebnekaise i kompakt dimma så denna vy var lite extra mäktig när jag tog den. Långt senare tryckte jag upp bilden i 50x70 cm och bilden trivs väldigt bra i detta format.
Det var under denna kameras livstid jag lärde mig uppskatta blåtimmen. Här är ett tidigt bildexempel.
Gyllene timmen går dock ann än. Särskilt efter att ha skidat på myren en hel dag.
Handhållet och slarvigt, kameran levererade.
Med stativ och tålamod.
Nej, nu får det räcka. Vi avslutar med den 53:e bilden jag tog med kameran, känns som en lämplig plats och bild av avsluta på.