Vi flyttade nyligen ut ur den övernattningslägenhet min sambo haft i Stockholm, och hon bad mig ta lite bilder så att vi skulle komma ihåg den. Jag var inte svårövertalad, och passade på att dokumentera kvarteren runt om lägenheten. Väl ute slogs jag på nytt av en gammal tanke från tidigare, liknande boenden – att även om nästan alla hus i områden som dessa i sig är unika, så blir allt ändå bara…likadant. Som att all spretighet ändå kokar ner till en medelgrå median.
Det här är givetvis en allmängiltig observation, lika nyskapande som nyss nämnda median. Jag vet inte vad jag vill säga, mer än att det var skönt att få plåta lite.