Jag har använt perspektivkorrektion ofantligt mycket ett tag nu. Så fort stativet åker fram blir det exponering, justering och exponering. Lägger ihop bilderna i Lightroom, och på något magiskt vis passar alla bilder antingen i 4×5 eller som kvadrater.
Oftast är bilderna inget speciellt, annat än för mig då jag tog mig ut för att plåta. Ibland känns bilderna bra som dokument - som av kvarteret ortdrivaren ovan. Kvarteret är slitet och finns bara kvar i något år (eller så) till. Det börjar bli bråttom för nuvarande boenden att hitta nya lyor.
Slutligen en bild från innergården, ner mot gropen, förvaltningskontoret och området. Mot LKABs hjärta. Normalt sett arbetar jag i höghuset i fjärran, och gruvan ligger långt under oss.
Samma vy, i ett annat ljus. Som en fånge, längtandes efter frihet. Eller att gå hem för dagen.
