Det är skönt när saker klickar till, som i bilden ovan. Ville bara göra en snabbkopia, så jag tog mitt matta kontaktkartepapper (aka fulpapper) och projicerade upp bilden i lämplig storlek, gjorde några teststrippar på elefanterna.
Såhär såg det ut på sansad kontrast:
Arbetskopia
Teckning i hela registret, från himmel med moln till skuggorna. Men ingen kontrast i mellanregistret, inget att fästa ögat på, inget umpf!
Tidigare i mitt mörkrumsliv hade jag bara höjt kontrasten till max och hoppats på det bästa. Nu har jag dock lärt mig mycket, så jag höjde kontrasten till det högsta praktiska för detta papper (hårdhet 4) och efterbelyste mig till nirvana. :)
Teststrippen fortfarande på elefanterna, då jag hellre efterbelyser (stora) delar av en bild än att försöka pjatta en liten del. För att få till himlen skar jag ut en mask, för att få till förgrunden använde jag två omgångar med svepande efterbelysning, en från kanten upp till elefanternas fötter och ner igen, den andra upp och ner längs basen av bilden. För att få till lite extra svärta doppade jag kopian i ett selenbad (1+9, typ 3 minuter).
När jag reproducerade samma bild på mitt finpapper (Adox MCC, glansigt) upptäckte jag att jag inte kunde få till samma högdagerseparation längre och fick ta till en pre-flash för att komma ungefär dit jag ville. Hm, jag som trodde mitt Adox var det bästa i alla kategorier? Hmpf.
Det här fulpappret är inte så pjåkigt, ändå!