Jag har slarvat med mitt fotografi nu under vintern. Att plocka upp kameran har nästan blivit lite motigt, och sträckan mellan hemmet, jobbet och gymmet har blivit alldeles hala, där mina ögon inte längre kan se bilder. Kameran har åkt med i väskan men inte plockats fram.
Men plötsligt är det ljust lagom till att jag går hem från jobbet igen. Plötsligt ser jag att ljuset utanför kontoret är lite spännande igen. Plötsligt noterar jag hur jag har saknat blåtimmen, plötsligt minns jag hur snyggt det är med en liten underexponering som får färgerna att fastna som jag vill. Vi värmer upp lite försiktigt med en ruta från idag.