Idag har jag avklarat årets första mörkrumsbesök. Det känns som en bra början på året, och även om inga nyårslöften ska sväras och sedan glömmas bort så säger vi inget mer än att jag borde göra detta lite oftare.
Under besöket arbetade jag på min ansträngda relation till Slavich Unibrom-pappret. Hittills har jag bara försökt lith-kopiera på pappret, utan framgång. Idag ville jag lämna mörkrummet med en positiv känsla för elän…pappret, så jag använde förutsägbar pappersframkallare (Kodak Dektol).
Unibrom är ett traditionellt graderat fiberbaserat papper. Mitt har hårdhetsgrad 3, vilket är en ‘normal’ hårdhet för ‘normala’ negativ. Bildtonen är neutral till kall.
Graderat papper är en uppfriskande upplevelse, framförallt när man som jag normalt arbetar med papper där man kan justera kontrasten efter tycke och smak (variabelkontrastpapper). Om papprets gråskala inte räcker till för bilden så får man försiktigt bränna/skugga bilden tills det fungerar. Eller byta till ett annat papper med en annan hårdhetsgrad.
Att inte kunna arbeta med sina normala verktyg tvingar en som bekant att se lite annorlunda på vad man gör. Redan vid urvalet av negativ måste man ta hänsyn till vilket papper man ska använda, så att slutresultatet får precis rätt kontrast. Renläriga användare av Ansel Adams zonsystem tar hänsyn till detta redan när de kalibrerar sin film. Arbetar man med fiberbaserat papper tar det dessutom mer tid i allmänhet.
Nu är jag ingen renlärig zonsystemare, men ikväll har jag glatt mig över min förmåga att framställa goda negativ. Jag träffar inte alltid rätt, men ofta nog. Då kan man framställa kopior som nästan kopierar sig själva, även på papper man har en ansträngd relation till. Typ Slavich Unibrom.