Nu i år har det blivit många besök i mörkrummet. Riktigt många. Det har överhuvudtaget varit ett väldigt analogt år, mycket plåtat och mycket ny kunskap inhämtad. Det känns bra.
Men, bakslagen kommer givetvis. Negativ som får konstiga torkfläckar som inte går att tvätta bort, krånglande förstorare, kopior man aldrig får till. Bilden ovan är en av dessa omöjliga kopior.
Bilden är tagen i Antibes i Frankrike, tidigare i somras. Rullen har åkt genom röntgen två gånger, vilket verkar ha slöjat den en del. Då det var ordentlig kontrast när bilden togs minusframkallade jag rullen, och så använde jag ett polfilter när jag fotograferade för att mörka ner himlen lite.
Problemet är att kontrasten är alldeles för låg. Det var svårt att få till bilden i photoshop, och helt omöjligt i mörkrummet. Jag vet inte om jag missbedömde ljuskontrasten på plats, om röntgen är problemet eller om min framkallare var onödigt kompenserande. (agfa r09, 1:50)
I mörkrummet har jag testat de flesta av mina tillgängliga tricks. Lith-framkallning brukar ge ordentlig kontrast, men skillnaden i värden mellan ljust och mörkt var för låg. Selentona kopiorna hårt (för att mörka ner) hjälpte inte. Överexponera och använda sepiatonare för att ljusa upp högdagrarna hjälpte inte. Kombinera båda dessa tonare gick nätt och jämt. Selentona negativet (motsvarar en plusframkallning) och försöka igen gjorde ingen större skillnad. Dubbeltona kopior av det selentonade negativet gav något som började närma sig acceptabelt.
Här någonstans började jag fundera på andra tekniker att köra. Typ pull-processa kopian. Framkalla i outspädd Dektol. Skapa ett internegativ, antingen i mörkrummet eller digitalt. Började räkna på tidsåtgång. Tänkte efter. Kom på att jag hellre lade tiden på att kopiera andra bilder istället. Lade ner projektet för denna gång.
Men. En vacker dag, när jag är ytterligare lite bättre på att kopiera…