Sepia, del 2

Ovan är en bild jag ställde mig och kopierade i torsdags, på ett för mig obekant men intressant papper. Lådan var märkt ‘ORWO FOTOPAPPER’ men inget mer, och i lådan ligger två påsar papper, så det är oklart vad jag labbat med, och tyvärr verkar pappret slöjat. Jag har försökt skanna kopiorna sanningsenligt men det var inte så lätt som jag trodde.

Jag kopierade, efterbelyste och framkallade bilden som vanligt, men blev lite ivrig så jag testade att tona pappret redan samma kväll, utan att låta kopiorna torka (gissade på dry down-effekten). Jag märkte att det var svårt att hitta en lämplig exponering för snön men tänkte att jag kunde överexponera den lite och ta hand om tonen när jag blekte kopian senare…men tji fick jag! Jag upptäckte nämligen att blekningen gick på skuggorna istället för högdagrarna, och att det en bit in i blekningen såg ut som att jag utsatt pappret för solarisering. Detta upptäckte jag lyckligtvis när jag tonade en arbetskopia…

Nedan är en skannad version av en av bilderna jag skapade i torsdags. Denna kopia är tonad i sepia (kort blekning) och där efter tonad i selen. Tittar man noga kan man se att kopian är slöjad.

Nedan är en referenskopia av samma bild, fast enbart tonad i selenium. Selenium går mest på skuggorna i bilden och kan därför användas för att göra en split toning (först en sepiatoning av högdagrarna, sedan seleniumtoning för skuggorna) tillsammans med sepia. En del papper ska reagera mer på seleniumtonaren men jag har än så länge inte märkt av någon särskild skillnad när jag testat.