Ja, jag är ju ganska skeptisk till ovan egentligen. Men helt hopplöst är det faktiskt inte. Jag ska försöka förklara lite hur jag tänker.
I min kandidatuppsats bygger jag en modell av det svenska språket, en modell som automagiskt konstrueras genom att titta på hur ord används och samvarierar, på samma sätt människor lär sig vad ord betyder. Människor lär sig förstå nya ord genom att höra hur de används, i vilka sammanhang osv, inte genom att läsa ordböcker. Efter ett tag börjar modellen att förstå vad orden jag tränar den på betyder, där förstå i detta sammanhang är att den klurar ut att vissa ord används på ett liknande sätt (tänk bil, båt, tåg i meningen ”han åkte ORD hem”) och därför har en snarlik betydelse. Datorn förstår egentligen inte, men den kan i alla fall tillskrivas någon slags förståelse även om detta tillskrivande kräver att vi blundar för den exakta definitionen av att förstå något.
Nu blev det lite teoretiskt här. Men jag tror att samma principer (med lite god vilja) kan appliceras på denna XEROX-historia. Om vi inte diskuterar vad som gör en bild bra (eller exakt vad bra är) kan nog deras algoritm ändå komma en del implicita saker på spåret. Jag kan tänka mig att den kan klura ut att vissa färgkombinationer fungerar bättre än andra (golden hour-paletten exempelvis), eller att ansikten som placeras på ett visst sätt i bilden gör att många tycker om den osv. Men den kommer aldrig förstå vad som gör en bild bra, för det är en kvalitet som är högst subjektiv, varierar med tid, vad som avbildas, bildkunnande osv.
(via Xerox Working on Algorithm That Can Judge the Aesthetics of Photos.)