Nackdelen med ett starkt intresse för fotografi blir ganska tydligt såhär års (det kanske märks på mitt nästan maniska bloggande här just nu). Man vaknar, det är mörkt, man packar pliktskyldigt en kamera i väskan (trots mörker och fotoförbud på jobbet) och går till jobbet. Man går hem med kameran oanvänd i väskan och upptäcker att det är mörkt utomhus den här promenaden också.
Samtidigt är det ganska skönt att inte riktigt kunna just nu. Jag laddar batterierna, idéerna kommer, jag läser och lär mig saker jag inte har lust eller tid med annars. Jag står i mörkrummet och lär mig arbeta med bilder på ett annat, om än långsamt, sätt. Så jag ska trots allt inte klaga.