Att på en ganska så kort tid gå från att ha saker att göra, saker att oroa sig över och saker ta tag i, till att plötsligt bara vara klar är en besynnerlig känsla. Jag har överlevt mina åtaganden, jag bor i en fin lägenhet med min Matilda, jag har lyckats landa ett bra sommarjobb och till och med min rygg börjar bli riktigt bra! Det finns just nu ingenting som fattas mig (okej, min cykel är i bedrövligt skick & min uppsats är inte klar), allt är faktiskt bara bra.

Jag är alltså bitvis så uttråkad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är det så här resten av mitt liv kommer vara? Jag måste skaffa mig en hobby till.