Här har det varit tyst ett tag, och det känns lite som att jag under denna tystnad bara har varit på olika examenstillställningar och andra avslut. Det står nu ganska klart att en del av mitt liv börjar lida mot sitt slut, och att en ny tid står inför mig. Jag tänker inte slå på den stora trumman och börja tala om att växa upp eller liknande trams, men det är ändå lite vemodigt att gå i dessa tankar, särskilt när man inser hur mycket som hänt, hur man förändrats och vad man gått igenom de sista fem åren.

Nästa epok i mitt liv påbörjar jag redan imorgon, tämligen bokstavligt talat. Då skriver jag och Matilda på ett hyreskontrakt och blir därigenom äntligen sambos, efter snart 3 månaders letande på Linköpings bostadsmarknad. Det känns väldigt, väldigt skönt.