Trots att mitt liv på sistone har handlat om allt annat än sömn, så är det fortfarande lättast att tala om det i termer av just sömn. Om bristen på den, bitvis ganska extrem. Om att ligga i gräset i en vägkorsning i 10 minuter och hänföras av den. Om att pressa sig själv (och andra) hårt för att till slut uppnå den. Om att sova tungt i vetskapen av att man klarat det och gjort bra ifrån sig. Och att slutligen sova i tryggheten av att vara helt klar med något stort.
Det sista är åtminstone vad jag planerar göra nu. God natt.