En del bilder slutar man aldrig återvända till. Man nöjer sig inte med utsnittet, man nöjer sig inte med vitbalansen, och man nöjer sig inte med skärpan. Även om bilden redan är bra. Bilden kanske bara får ett värde på grund av sitt punctum, och att man aldrig blir nöjd med den orsakas av att man inte lyckas förmedla bildens värde till andra. När man väl misslyckats förmedla vad man vill ännu en gång lägger man besviket ner bilden i ens digital byrålåda och hoppas, hoppas, att nästa gång, då jävlar!
Bilden ovan är en av mina favoritbilder att återvända till på just detta sätt. Jag tänker inte ens försöka räkna ut hur många gånger jag har försökt ge mig på bilden. Eller när jag försöker igen.