Läste en hemskt intressant artikel på DN.se här om dagen, som handlar om Sverigedemokraternas konstprogram. Artikeln är skriven av en konstkritiker, och det känns helt klart som rätt person för att gå igenom SDs tokigheter inom området. SD pratar nästan enbart opåläst strunt utan någon egentlig kunskap om ämnet (oavsett vilket ämne som diskuteras), men det känns som att SD aldrig bemöts av någon som faktiskt har koll på det som diskuterats, förutom i artikeln ovan.
SD är obildade bönder, och obildade bönder röstar på dem. Att vara en bonde är inte att arbeta med det, det är inte heller att bo på landet. Sveriges storstäder är packade med bönder, och (tyvärr) är fortfarande många välutbildade människor bönder, trots att man kan utbilda bort ”nationalism” och ersätta det med sunt förnuft.
Stora delar av SDs konstprogram känns dock igen från historien, från ett tal av en historiskt välkänd österrikisk man. En översättning av detta tal finns på en blogg hos DN.se, och när man väl har läst talet börjar man känna igen tongångarna i SDs konstprogram. Ränderna går aldrig ur, oavsett hur rumsren man än försöker göra SD.